Svensk ordbok 2009, webbversion
mä
`
ta sig
verb
mätte mätt
,
pres.
mäter
mät·er
●
bedömas som lika bra
som ngn annan
allmän värdering
som Stockholmsskildrare kan få mäta sig med Strindberg
mäta sig med ngn/ngt
sedan ca 1790